Malte är en liten charmputte, det har han varit sedan han föddes. Alltid på gott humör, lättsam, skojfrisk och energisk. Allt detta är han fortfarande, det är bara det att han på senare tid har utvecklat ännu en egenskap, den så kallade trotsen. Jag hoppas att det enbart beror på att han har varit otroligt understimulerad de senaste dagarna då han har varit hemma pga en envis ögoninflammation, men jag tror tyvärr inte det. Vi är på väg in i den berömda trotsåldern.

Vi har varit förskonade från vredesutbrott i mataffären eller gråtandes-slänga-sig-i-marken-episoder, och är det ännu ska jag tillägga, men jag känner att det är på gång. Samtidigt som jag har svårt att se att vår lilla solstråle skulle ägna sig åt sådant trams 😉 så ser jag tendenser som pekar på att han är på väg in i en fas där det är his way or the highway. Tror han alltså, det är ju jag som är chefen!

Det här blir spännande!