Vilken dag! Efter gårdagens snö glömde jag nästan bort hur det känns att promenera i det som kallas vår. Och jäklar vad härligt det är!

Jag fotade våren och lägger upp bilden här till min mamma. Mina föräldrar kommer snart hem efter en vinter nere på Cypern, och som jag har fattat det så är det med blandade känslor hon kommer att sätta sig på flygplanet till Arlanda. Hon har nämligen hört att det fortfarande är vinter uppe i sommarstugan och det kanske stämmer, men jag tänkte att hon kanske kan odla lite hopp om en härlig svensk vår och sommar med den här bilden. Det kan jag i alla fall!

Promenaden var för övrigt så himla skön! Med risk för att upprepa mig så deklarerar jag återigen här på bloggen att träningen officiellt är igång. Efter vad som känns som en veckas svullande av godis varenda dag, och det är nog inte så mycket av en känsla som mer av ett faktum, så känner jag mig bara tjock och tung. Det behöver bli ordning på fortet så att säga, och jag börjar med att gå ut hårt med ordentliga promenader. Det finns liksom inget att skylla på längre. Jag är ju för bövelen föräldraledig, allt jag har är tid!!! Minst tre pass i veckan (i snitt) på gymet blir det också. Mer än så går egentligen inte då J är bortrest flera dagar varannan vecka.

It’s on!