Det har varit en omtumlande tid för Malte. För några veckor sedan började han på förskolan, något som pedagogerna menar tar flera månader att helt och fullt vänja sig in i. Till råga på det slog han sig ordentligt för några dagar sedan och i helgen har mina föräldrar bott hemma hos oss.

Malte har tyckt att det är jätteroligt att leks med sin mormor och morfar men det har tydligt märkts att deras besök har sammanfallit med en fas då han inte riktigt har kunnat hantera det. Humöret har varit labilt och mammigheten nådde nya extrema höjder, något som har varit jobbigt för mig som är van med en otroligt självständig kille.

I söndags åkte mina föräldrar vidare uppåt landet till Stugan och i stort sett samma timme som de lämnade lägenheten började Malte återgå till sitt vanliga jag. Humöret var härligt och natten var lugn med bara något enstaka tillfälle då jag fick lirka hans svettiga händer ur mitt hår. Jag räknar med att få sova ostörd hela natten inatt, precis som det brukar vara.

Trist att familjens närvaro skulle rubba hans humör så, men det är väl bara att vänta på att den här fasen går över. Gärna innan vi åker upp till Stugan på besök men man vågar kanske inte hoppas på det :).