Idag är det exakt tio år sedan jag började blogga. Tio år! Det är ju jättelång tid. Jag minns inte riktigt varför jag helt plötsligt startade min blogg, men jag gissar så här i efterhand att jag tänkte att jag precis var på väg in i en ny fas i livet. Jag hade precis pluggat färdigt och tagit min lärarexamen i svenska och religionskunskap. Jag hade sagt upp mig från Coop i Nacka Forum efter att ha jobbat där i åtta år vilket kändes väldigt stort, och efter sommaren skulle jag påbörja min anställning på Värmdö Tekniska gymnasium. Det var massor som hände och jag kände väl ett behov av att dokumentera det – på ett sätt som 2008 var helt naturligt. På en blogg.

Det var fler spännande saker som hände det här året, faktiskt något helt livsomvälvande. En liten bebis började gro i magen. Det blev därför bara ett år på VTG för i juli 2009 föddes finaste Malte och jag påbörjade min första föräldraledighet. Bloggen blev ett sätt att berätta om mina och Maltes dagar tillsammans, inte bara för främlingar på nätet utan kanske främst för familj som inte träffade oss varje dag.

Några veckor efter att Malte föddes så köpte vi vår tomt i Tyresö. J ville väldigt gärna bygga hus och då blev det naturligt att vi hamnade här ute då Js pappa bodde här ute. Tomten fick stå orörd i ett par år, men våren 2011 drog bygget igång på riktigt. Att bygga hus är spännande, roligt, läskigt och slitigt, speciellt när man inte bara köper ett hus på totalentreprenad. Medan jag drog bebislasset så drog J huslasset med all planering inför, med allt vad det innebar med budget, inköp och leveranser, och turer ut till huset varje dag efter jobbet. Bara det senare tyckte jag var jobbigt i sig. Så när huset äntligen stod klart och vi kunde flytta in bara dagar innan julafton så hade jag inte kunnat vara lyckligare!

Vår första sommar i huset ställde vi till med bröllop i trädgården. Eller, det var ju faktiskt Maltes treårskalas med en liten vigsel på ett hörn. En helt magisk dag, den hade inte kunnat bli finare <3

Vi ville ju ge Malte ett syskon! Vi var båda överens om att vi ville ha några år mellan barnen men 2013 kändes som ett bra år för bebis så som på beställning kom i september en alldeles underbar och fantastisk lillebror.

Och vips så har tio år gått, bara sådär! Barnen är inte småpluttar längre, efter sommaren börjar Malte i trean och Anton påbörjar sitt sista år på förskolan. Och det är helt underbart! Bebisgos i all ära men det är verkligen en ynnest att få vara med om att se de här små människorna växa upp och bli egna individer. Jag lär mig så mycket, inte bara om dem utan om mig själv. Att vara förälder är livets största utmaning.

Och framtiden då? Bloggens vara eller icke-vara. Det är ju lite glesare mellan inläggen nuförtiden och så kommer det nog att fortsätta vara. Men att sluta helt finns inte på kartan. Alex hjärta bloggen.