Jag och Malte fixk trevligt besök idag då Elin och Marie kom hit. Marie tog med sitt lilla charmtroll Ida vars blyghet gick över till slut, och Elin tog med lilla Molly som inte är så mycket äldre än vad Malte är. Molly visade upp sina färdigheter i att suga på sin tumme, och trots att jag gärna vill att Malte ska börja gilla sin napp någon gång så verkar det ju väldigt smidigt med den där tummen som slinker in i munnen när bebisen känner för det.
Malte har än så länge inte varit så intresserad av nappen, och varje gång jag vill att han ska öva på att suga på den (hur svårt kan det vara?!) så är det som om han helt har glömt hur man gjorde sedan sist. När han väl får fart på sugandet och det funkar så somnar han så nappen fyller ju verkligen en funktion. Jag ska inte ge upp riktigt än.
I eftermiddag ska jag och Malte iväg på en försenad babyshower. Lille Leonidas är ju typ nio veckor gammal nu, men det är aldrig för sent att fira! Det blir ut till Värmdö alltså, bara några meter från jobbet.
Napp är jättebra men tumme är bättre.
1. Tummen tappas inte bort.
2. Tummen glöms inte kvar nånstans.
3. Tummen används inte vid lek t ex i sandlådan.
Tummen upp för tummen således!
Jag har inte själv haft några tummbarn, men dom som har haft det har svurit mkt när det är dags att sluta snutta, eftersom tummen alltid finns där, svårt att kasta den till kaningungarna på Skansen, eller ge Tomten…
Precis, det är därför jag fortfarande jobbar på nappandet. Själv sög jag ju på tummen och jag minns att jag fortfarande sög i smyg på kvällarna när jag var typ åtta. Det var svårt att sluta trots att jag tyckte att det var pinsamt.