Malte är verkligen världens sötaste unge och när han ligger här på golvet och ålar sig omkring och drar i allt han kan komma åt så är det svårt att tro att det där lilla charmtrollet, som är källan till all glädje i mitt liv just nu, kan ställa till det så på nätterna.

Igår fick jag honom att somna någon gång efter tio. Han vaknade efter en halvtimme, jag sövde om så att han sov i en knapp halvtimme till. Jag fick ge upp och gå och lägga mig med honom och som vanligt var det enda som gick för att få honom att somna var att amma.

Det som skiljer den här natten från de flesta andra var att han sov väldigt ytligt och vaknade ungefär en gång i timmen. Jag försökte då att bara klappa på honom så att han skulle känna att jag var där, och nöja sig med det och somna om. Det gick ju så klart inte utan det slutade med att han varje gång skrek tills han fick bröstet.

VARJE timme höll det på så. Mellan klockan 03 och 04 valde han också att vara helt vaken, ligga och pratskrika (testa stämbanden lite) tills han till slu somnade med lite hjälp från mig.

Det är väldigt frustrerande att veta att han inte behöver amma för att han är hungrig utan för att jag har vant honom till att somna på det viset. Jag får ju skylla mig själv för det är ju jag som har lärt honom det här beteendet, men det gör det ju inte mindre jobbigt för det.