För ett par dagar sedan skrev jag om Malte och hans helomvändning i humöret. Borta var den alltid så glada bebisen, istället hade vi fått en Malte som kinkade över allt och ingenting. Jag skrev att jag nog inte kunde skylla på febern utan att det här var en ny Malte-period som vi måste leva med.

Jag hade fel! Helt fel. I dagarna tre har den gamla vanliga glada Malte varit hos oss så jag skyller det på febern i slutändan i alla fall. Så, Malte får sin upprättelse i bloggen och mina föräldrar får leka med den Malte de minns från i julas!

Åter till vädret. Jag måste bara skriva om det igen för idag har det varit det bästa sedan vi kom. Inte ett moln på hela dagen. Försiktiga kalla vindar har svept över gräsmattan men om man som vi har suttit på altanen har man knappt kännt av det. Jätteskönt! Jag kan stolt meddela att ansiktet är rött och näsan knallröd. Imorgon är jag brun!

Gräsmattan börjar så smått torka upp också efter skyfallet vi fick erfara för några dagar sedan och det innebär att Malte har krupit omkring en hel del. Efter flera dagars trugande verkar det som att han har accepterat det faktum att man måste klä sina små fötter i skor. Balansen är det lite vajsing på när han tultar runt i sina gråa gympadojjor men ge honom ett par dagar till så är han lika säker i skor som barfota. Typ.

Vi har alltså suttit ute i solen precis hela dagen och när man gör det här i Stugan så hör det till att man fikar. Mycket. Jag ska inte sticka under stol med att jag lika ofta som de andra, om inte oftare, initierar en fikastund eller varför inte ett kladdkakebak. Därför är min stackars mamma lite besviken på mig att jag den här gången har satt stopp för att något gottgott ska passera mina läppar. Och jag har varit duktig och hållit det också, det ska ni veta. Jag har tackat nej till chips, godis mazariner och jag vet inte vad, och det bästa är att det inte har varit några problem med det alls. Jag har faktiskt inte varit så sugen.

Maj månad är det alltså strikt. Det är inte bara jag som har valt att sätta stopp för det goda utan även Ida, Alfva och Lovisa kör en vit månad. Jag kan skryta med att min majdiet började redan den 21 april med ett litet undantag för förra tisdagen då två rutor mörk choklad slank ner av bara farten, men i övrigt har det varit stopp. Jag är duktig på sånt här men bara när det gäller allt eller inget. Hade jag sagt att jag skulle äta mindre gottis än vanligt hade jag misslyckats fatalt men nu när jag inte får något alls så är det lättare. Typiskt bara att jag valde just maj som har 31 dagar…

En parentes till er som är vana vid att jag kommenterar era bloggar. Sorry, det får vänta tills jag kommer hem från den här skogen, men jag läser allt precis som vanligt, var så säkra.