Det blev en liten road trip idag, innehållandes både bad och lite kultur. Vi åkte nämligen till Famagusta, min pappas barndomsstad. Den ligger på den av Turkiet ockuperade sidan så helt tillgänglig är den inte. För ca femton år sedan öppnades gränsen på så sätt att man över dagen kan åka över och titta. Jag är lite kluven till det hela då det innebär att en hel del turister åker på dagsutflykter från södra sidan för att dels spendera sina pengar, dels helt oreflekterat turista i miljöer som mina släktingar tvingades lämna 1974. Samtidigt kanske detta också gör att folk blir lite mer upplysta, även om jag innerst inne inte tror det…

Att vi åker över tycker jag däremot är helt legitimt. Vi är där för att åtminstone på håll få se var pappa är uppvuxen. Så efter att vi passerat den brittiska basen och visat upp våra pass i den turkiska gränskontrollen (vilket i sig känns lite absurdt eftersom det inte är en erkänd gräns men det är en annan historia) så åkte vi raka vägen till huset där pappa växte upp. Jag har varit där en gång tidigare, 2003 tror jag att det var. Då var huset övergivet så vi kunde kliva in i trädgården och kika in i fönstren. Den här gången gjorde vi inte det utan satt kvar i bilen då vi visste att huset numera är bebott. Därefter åkte vi lite utefter stängslen som går utefter den avstängda delen av staden.

I övriga Famagusta (och hela norra sidan av Cypern) lever turkar och turkcyprioter men en del av staden är helt avstängd för alla. De hus och hotell som ligger i den delen har stått orörda och förfallit sedan 1974. En spökstad. Det ser helt ärligt väldigt sorgligt och obehagligt ut. Längs den avstängda stranden där svenskar för femtio år sedan solade och badade står nu ett pärlband av förfallna hotell, plundrade på allt, och vissa sönderbombade.

Här bakom stängslet står det fortfarande ”Fritidsresor” i blekta bokstäver på ett av hotellen.

Vi kör olika stränder varje dag den här veckan, så får barnen utse favoriten i slutet av semestern. Idag fick de därför testa stranden i Famagusta där pappa en gång i sin ungdom arbetat. Vi hade lite otur med vinden, men barnen tyckte att det var väldigt lyxigt att få ha stranden nästan för sig själva.

Alla hotell utefter den här strandremsan i bild ligger i den stängda delen av staden. Hotellen står på rad och det är nästan hisnande att tänka att turismen har frodats här en gång i tiden, det här var dåtidens Ayia Napa eller Protaras.

Efter att barnen badat loss och vi hade ätit vår svenskcypriotiska medhavda mat (köttbullar i pitabröd 😊) så tog vi bilen till Galma stan och insöp lite lite kultur innanför de gamla murarna. Här hade jag inte varit tidigare så det var kul att se. Man kan inte låta bli att dra paralleller till Rhodos stad, där Gamla stan är väldigt lik Famagustas, men av naturliga skäl är väldigt mycket mer exploaterad. Här gick vi en sväng i knappt en timme, sen tyckte barnen att det fick vara nog med kultur för en dag.