Vi är uttråkade men det är så trist väder ute att jag inte ids gå ut. Hur kul är det att sitta i en lerig sandlåda liksom? Jag gissar att jag har mängder med regniga sandlådetimmar framför mig i framtiden när Malte är gammal nog för att tjata på mig att vi ska gå ut. Så länge han inte tjatar: ingen lera.

Nackdelen är att när Malte har tråkigt får jag en kinkig Malte så nu har vi lekt en massa på golvet, allt för att göra honom glad och nöjd. Men man måste mysa också. Jag riktigt smälter när han ställer sig nedanför mig och sträcker sina söta armar och försöker dra sig upp i famnen. Min GosMalte.