Idag hade vi vårt livs andra utvecklingssamtal som föräldrar. Vi hann ha ett på Maltes förra förskola i Hammarbyhöjden och nu var det premiär för den nya här i Tyresö.

Jag var förväntansfull. Jag lämnar Malte varje morgon men eftersom det alltid är vid frukosten så finns inte riktigt tid att prata med pedagogerna. Nu fick jag möjlighet att ställa frågor och lyssna in. Det var ett väl förberett möte där Maltes ansvarspedagog hade skrivit två sidor om hur de upplever Maltes vardag på förskolan och vad de jobbar med fortsättningsvis. Vi märker hemma att han trivs på förskolan med både pedagogerna och de andra barnen, och hon bekräftade den bilden med exempel på saker han gör och säger. Han känner sig trygg på förskolan och det är oerhört viktigt.

Hon berättade en sak om Malte som jag faktiskt inte hade en aning om. Han kissar tydligen på toaletten ofta, inte bara när de har toaträning på ”schemat” utan lite när han själv känner att det är dags. Han rycker i frökens tröja och säger till. Här hemma har han kissat i toaletten två gånger, that’s it. I övrigt vill han ha döja. När pottan först introducerades för länge sedan så tyckte han att den var jättespännande och använde den flitigt, men nu står den bara och dammar. Även på förskolan är pottan helt ointressant, det är toaletten som gäller. Bra för oss att veta, då ska vi föreslå den för honom i fortsättningen.

Pottan får åka upp på vinden för den här gången! 🙂