För ett par veckor sedan kom jag på mig själv med att ha påverkats av Landet Brunsås. Ett avsnitt handlade om hur vi tror oss vara internationella när vi går ner på vårt lokala ICA och fyller våra varukorgar med färgglada produkter från Old el Paso. Dessutom känner vi oss trygga i att veta att vi vet vad vi får när vi häller ner kryddmixen i köttfärsen till våra tacos. Att man i Mexico inte ens använder köttfärs till sina tacos tänker vi inte på.

Så för ett par veckor sedan stod jag nere på mitt lokala ICA (nej, det var egentligen nere på Coopen) och jag bestämde mig för att laga bifteki. Hur kryddar man det då, undrade jag. I ett svagt men kort ögonblick höll jag kryddpåsen för bifteki i min hand, men istället för att lägga ner den i korgen läste jag istället i innehållsförteckningen på baksidan och memorerade vilka kryddor från kryddlådan hemma i köket som jag skulle förära med en förening med köttfärsen.

Jag som i vanliga fall inte tycker att det är så kul att laga mat kände en stolthet i min bifteki när jag serverade den för J på kvällen. Jag hade verkligen lagat den från grunden, om man bortser från det faktum att jag varken hade slaktat kon eller malt köttet själv, men what the heck, någonstans får man väl ändå dra en gräns!

Så för några dagar sedan satt jag och J och pratade om fajitas och hur vi ville äta det till helgen. Att köpa en Santa Maria-kryddmix ville vi givetvis inte göra, har man tagit ett steg framåt låter jag helst bli att ta det även bakåt, å vi började googla på recept på fajitas men till vår förfäran (ja ni läste rätt; förfäran) hittade vi bara recept innehållandes en påse kryddmix. Jag slängde ut en förfrågan på Facebook. Finns det någon där ute som vet hur man kryddar fajitas utan en färdigblandad kryddpåse? Samtidigt bad jag Lovisa, också på Facebook, att fråga hennes Hans om hans kockbakgrund skulle kunna vara mig till nytta i detta ämne.

Morgonen efter plingar det i telefonen. Nej, inte i telefonen, i min Iphone, det är en himla skillnad! Det är Hans som har fått reda på min undran och är redo att hjälpa till. Jag förtydligar att det är kyckling vi ämnar att tillreda och tackar också ja till att få receptet på en chokladsås som Hans rekommenderar. På kvällen plingar telefonen, nej min Iphone, till igen. Hans har skrivit ner receptet. Fem sidor långt! Jag ska förtydliga att det inte bara är en punktvis uppstolpad lista på ingredienser utan snarare en livshistoria med små insprängda historielektioner i ämnet Sydamerika. Underhållande och informativt! Jag skulle vilja bifoga hela dokumentet är men då jag inte är upphovsman till texten låter jag bli.

Idag var då dagen maten skulle lagas. Vi tog en promenad till ICA i Globen och handlade på oss det vi behövde (förutom hickoryn som inte fanns i sortimentet. Så klart) och gick sen hem för att blanda till marinaden som kycklingstrimlorna skulle ligga i i minst två timmar. Det doftade ljuvligt. I Hans fem sidor långa recept fanns flera tillbehör som han tyckte hörde till rätten fajitas, men eftersom det bara var J och jag som skulle avnjuta rätten valde vi ut bara några stycken och nöjde oss med det. Hela kitet får vi slå till med när vi har gäster.

Åh vad gott det var. Kryddmix släng dig i väggen! Det mest tillfredsställande med det här var dock inte smaken på rätten utan känslan jag fick i magen. Det här är riktig mat som jag har lagat. Jag skulle bli en fantastisk hemmafru. Visst är det ett återkommande tema här i bloggen?

Jag skulle vilja avsluta det här inlägget med att också hylla chokladsåsen till skyarna, men det får bli en annan gång då jag har förfinat min teknik. Jag gjorde tyvärr något fel den här gången så det blev inte en chokladsås utan snarare choklad med konsistensen fudge. Vilket i och för sig inte gjorde något då det påminde om browniesarna som är insprängda i Ben & Jerry’s glassbägare. Men till dagens glass hade jag velat ha en sås som man kunde ringla över. Hans, vad gjorde jag för fel? Måtten på ingredienserna var exakta. Kokade jag såsen för länge? Var plattan för het? Jag kommer i alla fall göra såsen igen för smaken var fantastisk!

Så. Det var dagens stora händelse. Jag (vi) har lagat mat ordentligt, och det kanske inte imponerar så mycket på er, det kanske till och med tillhör er vardag, men för mig var det här stort. Det här var liksom inte spaghetti och köttfärssås. Det var fajitas med en marinad med minst femton ingredienser, det var framförhållning med en lång marinering i kylen, det var en chokladsås som stod på spisen och puttrade i en timme. Och framförallt, det var ingen kryddmix!