Efter den värsta morgonen på länge (jag menar verkligen den VÄRSTA!) så har jag dragits med huvudvärken från helvetet hela dagen. Inte ens lite solsken från himlen fick bort den. Men lite lite gladare blev jag förstås, det känns som att det var veckor sedan jag såg solen sist. Vanligtvis brukar jag inte påverkas så mycket av det här mörkret som drabbar oss under vinterhalvåret, jag bara väntar ut, men just nu längtar jag så efter solen. Alltså inte en utlandsresa (inte sugen alls faktiskt) utan jag saknar ljuset. Jag längtar efter vår, grönska och tussilago i vägkanten. Två månader kvar ungefär, det är bara att rida ut det här först.

Så länge jagar jag efter en ettåring som har fattat att man kan flytta köksstolen och med hjälp av den klättra upp på köksön. Därifrån kan man sen ta en tugga i varje äpple och sen slänga mer dem på golvet. Himla kul det där.