Usch, jag har två kvällar bakom mig där jag har gått och lagt mig efter halv elva, katastrof för mig som lägger mig senast tio. Det är sant, jag är sjukt trött.

Efter tre dagar där jag inte har varit hemma ser jag fram emot rutin och att jag får hämta Malte på förskolan i eftermiddag. Visst, jag är inte längre överförtjust i att hänga med honom i parken, där har vi många timmar timmar bakom oss, men den där värmen jag känner när jag in genom grinden och ser honom leka med de andra barnen är det inte mycket som slår!