Jag unnade mig lite nöje så här mitt i veckan och mötte upp Carro och Kajsa för lite husmanskost på Pelikan. Det var min andra gång på den klassiska krogen, förra gången var jag och J där och åt middag med Stefan, arkitekten som ritade vårt hus. Lokalen ikväll var precis så läcker som jag mindes den; stor, högt till tak och skramlig men ack så charmig! En Wallenbergare fick åka ner i magen, ganska nöjd med den.

Och precis som alltid när jag skiljts åt från tjejerna så tänkte jag att jag behöver ge mig själv såna här tillfällen oftare. Ta mig tiden. Komma ihåg att man kan ta en kväll då och då. Bryta vardagen ibland. Det glömmer jag.