Ännu en dag med inställda planer tvingade mig att vara en god mor och ge mig ut i regnet med Malte. Han höll på att krevera här inne, och hade det inte varit för att jag höll på att göra det samma av hans gnällande så hade vi nog hållit oss inne. Men han vann.
Det duggade bara så så farligt var det väl inte. Det värsta var att det ju var blött överallt så jag kunde inte sätta mig ner och slöa medan Malte lekte. Jag fick istället stå och se på, frysandes dessutom då jag inte var lika påklädd som lilleman.
För han var helt rätt klädd. Till slut. Korkad som jag är så hade jag först satt på honom de vanliga skorna, och det funkade bra så länge vi var i sandlådan och Malte inte hade upptäckt de djupa vattenpölarna. Efter att han doppat sig upp till fotknölarna fick jag släpa upp honom, byta strumpor, och trä på gummistövlarna. Duh, no kidding att de skulle behövas, det hade ju bara regnat!!
Hu vad det ser kallt ut, särskilt när han klappar lyktstolpen. Vantar kanske också börjar bli aktuellt!
Jo så småningom. Men det känns lite elakt då han ju vill känna på allt!
Och regnvantar är ju ännu bylsigare än vanliga vantar. Stackars små Michelin-gubbar framåt vintern….
Ja det kommer inte bli poppis hos Malte, den saken är säker.