Malte är ett sånt där barn som aldrig åker på några sjukdomar. Ögoninflammationer hade han en del på sin förra förskola, i övrigt har det inte använts speciellt många vab-dagar för honom. Därför blev jag så förvånad när jag imorse upptäckte att den lille ju har fått vattkoppor! Att det går på avdelningen just nu har stått på infotavlan, och Maltes bästis J hade det för ett par veckor sedan. Trots det blev jag förvånad!

Två små vätskefyllda små koppor på halsen skvallrade om vad som nu är här, och en närmare inspektion av kroppen avslöjade nya koppor både på mage och rygg. Det blir mao ingen mer förskola för Maltes del innan semestern! Oj vilka tårar som rullade ner för kinderna när han insåg att han skulle behöva stanna hemma. Det enda som rådde bot på det var en isglass.

Och nu står vi här. Att vara hemma från jobbet är det aldrig bra tajming på men det känns som att det är extra illa nu så här precis innan semestern och det finns trettio saker som ska nå ett avslut. Att jobba hemifrån är inte helt enkelt heller då den lille med viruset i stort sett är lika pigg som vanligt. Snacka om att man får jobba ikapp när han sover!

Nu håller jag tummarna för att Malte kommer lindrigt undan och att kroppen nöjer sig med de koppor som har dykt upp under dagen. Vågar man hoppas på det så här redan Dag1? Är det lite väl dum-optimistiskt?