Jag försöker att vara en kritiskt tänkande person när jag läser litteratur som anser sig kommunicera fakta. När jag blev gravid slängde jag mig över en hel del böcker som handlade om graviditet, förlossning och bebisar men det mesta tog jag med en nypa salt. Varje bok inleddes ju allt som oftast också med ett kapitel som menade att alla graviditeter, förlossningar och bebisar är unika ”så du kan lika gärna sluta läsa här”. Men jag läste dem, mer för underhållningen än som faktainsamling.

En bok sparade jag till efter Malte föddes: Att växa och upptäcka världen. Den är skriven av två spädbarnsforskare som menar att alla barn går igenom sju utvecklingssprång under sitt första levnadsår. Under dessa perioder är barnen lite extra gnälliga och kinkiga. Jag har läst boken ett kapitel i taget i takt med att Malte har lagt veckorna bakom sig.

Enligt boken går man igenom ett språng vid ungefär fem veckor ålder då det händer en massa grejer och barnet kan bli väldigt skrikigt. Det enda som kan hjälpa är att bära omkring honom i timmar!. Mycket riktigt, vid fem veckors ålder blev Malte tokig på kvällarna och det höll i sig i några kvällar. (Han kan fortfarande vara gnällig på kvällen men det är ingenting i jämförelse.)

Nästa utvecklingssprång ska komma ungefär nu och då är barnet extra klängigt och vill vara hos mamma och pappa hela tiden. HELA TIDEN. Jorå, i ett par dagar nu kan inte Malte längre ligga bredvid oss i soffan en längre stund utan han ska ligga PÅ mig eller J. Igår kunde han inte somna om han inte låg i min famn. När jag lade över honom i sängen eller vagnen så dröjde det inte mer än fem minuter så vaknade han. Så brukar det inte alls vara i vanliga fall.

Jag försöker fortfarande vara kritisk till deras ”spädbarnsforskning” men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är intressant att de har prickat in två gnällperioder hos Malte. Vi får se om de fortsätter att stämma.