Sa jag att vi går in i vecka 37 idag? Jorå, så är det. Inte många dagar kvar nu och det är jag lite glad över. Det är inte bara det att jag längtar efter att få träffa det lilla pyret efter alla dessa månader, det börjar också bli lite jobbigt rent fysiskt att kånka på det här paketet på magen.

Jag borde egentligen inte klaga (och det gör jag väl inte heller) för jag har inte haft några krämpor alls utan det har varit en väldigt lätt graviditet, men det är ju tungt. Nu är bebisen så stor att den alltid spänner mot revbenen och det är väldigt sällan det är bekvämt. Att knyta skorna är heller inte helt lätt. Sen har vi det här med hela kroppshyddan. Jag är ju större inte bara om magen utan överallt! Och självklart ligger de där tankarna och gnager lite grand; hur kämpigt kommer det att bli att bli av med dessa kilon? Vissa säger att de bara rasar av när man ammar, men ingenting har bara rasat av mig tidigare så det vore ett mirakel om det hände nu. Vi får se.

Vecka 37 i alla fall. Det är bara barnvagnen som saknas, sen är du mer än välkommen lilla du.