En dag i veckan får vi ha en ätardag. På den får man, förutom de vanliga måltiderna, äta chips, godis, läsk och glass. Helst inte allt på en och samma kväll, men man får om man vill.
Alldeles nyss satt vi i soffan och J sa att hans ätardag den här veckan blir på lördag. Varför då, undrar jag, eftersom jag inte är hemma då. Förra veckan inföll hans ätardag på fredagen och även då var jag inte hemma.
Det är för att då får jag ha allt för mig själv. Det låter som att han är uppvuxen i ett fattigt hem där han fick slåss med sina sju äldre syskon för att få den sista potatisen! Stackare.
Jag tycker det låter som om han är ett ensamtbarn. Inga syskon alltså…
Jag tycker mest att det är skönt att det inte verkar handla om äta vad man vill, utan snarare, HUR MYCKET man vill…