Men efter en hel sommar utan att saxen ens har fått komma i närheten av Maltes huvud kunde jag liksom inte blunda för hans fågelbo till hår längre. Det handlar inte bara om det estetiska utan det där håret är ju en hälsofarliga för killen! Att han fastnar i det hemma är en sak men när till och med förskolepedagogerna har fått tråckla ur hans blåa finger ur håret (han snurrar helt enkelt in sig så att han fastnar) så känner jag att jag måste ta mitt ansvar. Ergo fram med saxen!

Jag väntade till Malte sov djupt i sin säng. Då smög jag in till honom och började frisera. Eller nej – jag klippte bara rakt av. Luggen fick jag väl någorlunda till så att han slipper håret i ögonen. Ikväll går jag på nacken så gott det går samt lite runt öronen. Det långa på huvudet, det som han snurrar i, får jag ta tag imorgon.

Planering och tålamod. Receptet för succé!

Det var svårt att få till några tydliga bilder i detta mörker som nu är, men ni kan få en idé om hur han ser ut just idag!

Här ser man några små testar som han har hunnit snurra framför morgonteve. När man fint försöker reda ut det skriker han bara. ”Nej, ta inte bort mina tofsar!”