Regnaktivitet

Under eftermiddagen mulnade det på rätt ordentligt och det hela kulminerade i ett redigt regn med inslag av hagel! Vi fick snällt sätta oss inomhus och sysselsätta oss med annat. Jag återgick till den bok som jag läst de senaste dagarna, nämligen Den försvunne prinsen av Deborah Cadbury. För flera år sedan läste jag Axel von Fersen av Herman Lindkvist. Den skulle vara en sorts biografi, ja i den mån Lindkvist kan skriva biografier… anyway, den handlade om Axel von Fersens förmodade kärlekshistorier med Marie Antoinette. Jag blev därför nyfiken på att läsa Den försvunne prinsen då den nästan var en slags uppföljare av ”biografin”.

Den handlar om Ludvig XVII, sonen till Ludvig XVI och Marie Antoinette. Efter att hans föräldrar avrättats togs han om hand på ett ohyggligt sätt och dog sen av vanvård, bara tio år gammal. Rykten följde som sade att han aldrig dog utan att han lyckades fly. Flera män trädde fram och menade att de var den riktiga arvtagaren och tronföljaren, men gåtan löstes aldrig. Förrän bara några få år sedan då man med hjälp av DNA kunde ta reda på sanningen.

Boken var ett perfekt semsternöje att lägga lite tid på. Visst ska man vara lite källkritisk men jag köpte väl hela paketet skulle man kunna säga och det såg ut som att det låg ett gediget arbete bakom boken. Helt ok. Nu vidare till nästa.

Ännu en promenad

Även denna morgon väcktes jag tidigt, tidigt inte många minuter efter sju. Vi skulle på en morgonpromenad. Mamma plockade ihop en frukostmatsäck och så tog vi bilen en bit bort. Vi ställde ifrån oss bilen och tog en promenad upp mot höjderna. Målet var en liten bergskyrka/kapell med en blå dörr som ligger gömd i en klippa ser det ut som.

Det var jättelitet inuti med några ikoner uppställda mot väggarna. I en kalender hade folk skrivit att de hade varit där på besök. En hel del skandinaver hade hittat till den lilla hemligheten i berget.

Efter att vi hade varit inne och tittat satte vi oss på en bänk utanför och njöt av utsikten över havet. Vi hade tur idag, vädret var helt fantastiskt. Blå himmel och vindstilla.

Efter detta lilla trevliga äventyr bar det iväg hemåt igen. När det ändå var så fint väder ville mamma och pappa passa på att jobba lite i den lilla parken som ligger på allmäningen utanför lägenheten. När de köpte lägenheten var det bara en liten gräsplätt som ingen tog hand om. Överbevuxet och förmodligen hem åt några ormar och annan skit. När några engelsmän flyttade till området beslutade de sig för att ta han om ytan och anlägga en park. Trevligt tyckte vi eftersom det är vår utsikt från uteplatsen.

På bilden ser man bara en liten del av parken och så lägenheten förstås. Det är den som ligger på bottenvåningen under den lägenheten som använder den trasiga pressenningen som solskydd. Inte speciellt snyggt. I ena hörnet av parken står en liten staty som mina föräldrar har gjort tillsamans med några av engelsmännen som bor permanent vid parken. Statyn symboliserar en tant som bor granne med mina förläldrar och som har gjort det till sitt dagsnöje att bråka med allt och alla. En riktig surkärring som man brukar kalla en sådan som hon. När hon blir riktigt arg så hytter hon med sin käpp mot människor. Statyn är rätt så träffande. Själv har hon nog inte förstått att det är efter henne den är avbildad och inspirerad.

Nu ska vi iväk till Kokos och Eleni för te och pizza. Det är så man gör här tydligen. Te och mackor har inte riktigt slagit igenom.

En torsdag i Paralimni

Ännu en dag har passerat, en riktigt bra en. Den började med att vi klev upp tidigt och tog en morgonpromenad nere utefter stranden. Idag hade vi ingakalla vindar utan solen fick värma helt fritt där den hade stigit halvvägs upp ur havet.

Detta är en riktigt trevlig promenadsträcka. På ena sidan har man havet och på den andra passerar man stora lyxiga nybyggda villor. Dessa är ”semesterstugor” för rika människor som bor i Nicosia. Rätt flådiga villor för att bara bebos i några veckor om året. Om man tittar åt ett annat håll, rakt fram, ser man en stad sträcka sig utefter kusten långt där borta. Det är Famagusta, där min pappa kommer ifrån. Det är en konstig känsla att se staden och samtidigt veta att trots att den inte ligger jättelångt bort, bara några kilometer fågelvägen, så ligger staden på ockuperad mark, stulen av Turkiet. Utefter stranden ser man de gamla hotellen, tidigare fyllda av skandinaviska turister, men som idag bara står och förfaller. Det var på de stränderna som min pappa jobbade en gång i tiden, innan 1974 då Turkiet bestämde sig för att invadera ön.

Till höger om stan ser man Karpasia, alltså själva skaftet som man ser när man tittar på landet på en karta. Promenaden fortsatte vidare förbi den lilla badviken där jag har badat ett antal gånger och som mina föräldrar tar sitt dagliga dopp när värmen är för jobbig. Det var dock inte aktuellt idag…

Det är inte bara promande som har hunnits med idag, utan även en grillunch med några släktingar som kom på besök. Måltiden bjöd på det allra nödvändigaste, alltså souvlaki, potatis, sallad och talatouri. Pappa och hans kusin Kokos var grillmästare. Det blev också lite seftalies, typ cypriotiska köttbullar, vilket jag i vanliga fall älskar, men idag hoppade jag över dem. De var ju inte hemgjorda…

Ja, det var väl det. På eftermiddagen blev det kallare, och het plötsligt öppnade sig himlen för en regnskur och lite blixtar och dunder. Då blev det helt enkelt att ta sig in för att sätta mig med en pocketbok i knät. inte helt illa alltså. Jag mår under omständigheterna med andra ord väldigt bra.

Häng på Cypern

Det är det jag har gjort idag. Hängt. Vädret har väl varit sådär men med tanke på att jag kom från minusgrader och snö så har jag absolut ingenting att klaga på. Det har varit lite molnigt och när det blåser så blåser det kallt. Vindenkommer från snötäckta Troodos så det är inte så konstigt. Så fort solen tittar fram är det dock varmt och skönt!

Idag har det inte hänt så mycket förutom att vi har handlat lite mat. Efter det åkte vi till ett ställe där mamma och pappa vet om att det finns en massa hemlösa katter. Det här är inte lopptäckta äckliga undernärda katter, utan de såg snarare mycket välmående ut. Människor åker tydligen dit och matar dem hela tiden. Det finns ju gott om engelsmän i området och de gillar katter.

Det såg lite coolt ut när vi kom med bilen. Så fort vi klev ut kom det katter ur alla buskar runt om. De visste varför vi var där. Söta var de också!

Efter kattbesöket åkt vi vidare till en sor tomt där detväxer en hel del citrus och annat. Mamma och pappa känner mannen som är trädgårdsmästare där och vars uppgift är att ta hand om träden. All frukt som växer på dem är ägarna dock inte intresseradeav så med jämna mellanrum åker mina föräldrar dit och fyller sina påsar med frukt. Säsongen är tyvärr över så vi fick inte med oss så jättemycket, men några citroner, apelsiner och avokados plockade vi. En avokade som satt väldigt högt upp ett träd var så stort och fint att pappa bara måste ha det. Det blev till att klättra lite, men det var det värt för avokadon var så stor att den inte ens ryms i min hand.

Ja, det är vad jag har gjort idag, och det är tydligen vad mina föräldrar sysslar med om dagarna. Några småutflykter men mest häng och det passar väl ingen bättre än mig!

Bokrean

Imorgon börjar bokrean. Man skulle kunna tro att det är något jag ser fram emot hela året, svensklärare som jag är och allt, men jag gör faktiskt inte det. Anledningen är att jag ändå inte gillar inbundna böcker då de är så tunga och otympliga. Jag gillar pocket. De är i ett perfekt format, alla (nästan) är i samma höjd så det ser snyggt och prydligt ut i bokhyllan och, det viktigaste, de blir slitna fortare. Andra kanske skulle tycka att det är en nackdel men jag gillar när böcker är lite slitna i kanterna och har hundöron. Böcker ska ju se lästa ut!

Nu ser jag i ett mail från Pocketshop att även de har bokrea! 25% på allt! Kanon! Men så i ett litet PS i mailet står att rean gäller från imorgon och fram till 1 mars. Då är jag på Cypern. Men jag skulle ju kunna köpa på mig lite böker på Arlanda. Nä, då står i ännu ett PS att rean inte gäller i Arlandabutiken. Typiskt!

Oscarsgalan 2009

Meningen var att jag skulle kliva upp och titta, men när min mobil började surra klockan tre inatt så tyckte jag att sängen lockade mer än Hollywoodglamour. Till min glädje fick jag ändå höra här på morgonen att fantastiskt vackra Kate Winslet äntligen fick sig en Oscar! Hon har ju varit nominerad typ varje år sedan jag kan minnas, och hon har förtjänat det varje gång, så det var ju på tiden. Jag har dock inte sett The Reader ännu, men ser verkligen fram emot det nu. Jag läste ju boken och den gillade jag starkt.

Jag har för övrigt inte packat ännu. Skjuter på det ett litet tag till…

Fortfarande risig i håret

Efter en trevlig lunchdate med Marie i Forum åkte jag vidare till Globen för att klippa mig. De har ju drop-in så jag hade inte bokat någon tid. Dålig idé. Ja, vi har en ledig tid först klockan fem. Tjena, orka komma tillbaka samma dag. Jag fick tacka nej till det och fortsätta må dåligt över att mina kluvna toppar tar över mitt huvud. Jag hittade iaf ett par nya tygskor på Din Sko för en billig penning. Jag har ju gått i stövlar hela vintern men kände att det var lite overkill på Cypern. Tygskorna funkar nog bättre. Och så har jag köpt choklad till min farmor, källor säger mig att hon är en gottegris.

Nu är det bara packningen kvar. Jag har alltså sparat det absolut tråkigaste till sist.

Quinoapilaff med stekt halloumi och tomat- och bönsallad

Det var vad jag och Elin åt när hon kom över igårkväll. Ja, före det smällde vi oss en varsin semla från Bananza. Gott! Middagen blev god men otroligt mättande. Jag orkade knappt äta upp tomaterna. Kan bero på semlan iofs. Efter maten fick Elin gå loss på vårt bredband och tillgodose sig själv med lite smått och gott som nätet har att erbjuda.

Alldeles straxt ska jag iväg till Forum Nacka. Det blir en lunch med Marie och några andra ärenden. Skulle vilja ha ett par nya skor t ex. Efter det tar jag mig till Globen för att äntligen klippa mig. Banne mig, det ska jag göra! Jag får inte banga ur den här gången, jag får inte!

Sådärja

Nu är jag nytränad och fin. Känns riktigt bra! Borde ju gå dit oftare… om inte annat för att hålla mig uppdaterad om vad som händer i Mias liv. Det snurrar liksom lite fortare än mitt eget. Hur hinner hon med?

Förutom att träna och bli uppdaterad pratade vi också om val av förskola. Jo, jag vet, nu kanske jag är lite tidigt ute eftersom jag bara är halvvägs igenom graviditeten, men det bara blev så. Mia jobbar ju på förskola så varför inte få lite info? Det verkar ju vara en djungel att välja i. Smidigast är ju bara att välja den förskola som ligger närmast, men sen är det ju det här med vad förskolorna jobbar efter för filosofi och pedagogik. Trixigt! Bara det att man måste stå i kö kanske i flera år och att man kanske bara får en plats på en förskola som inte är ens förstahandsval.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att leta fram min gamla bok från tidigt i lärarutbildningen, Boken om pedagogerna. Behöver uppdatera mig lite om Montessori, Reggio Emilia och allt vad det heter.

Och jag vet! Jag ska ta det lugnt! Men jag tycker ju att sånt här är kul!

För att stilla mitt dåliga samvete

Varje månad dras det nästan 300 kronor från mitt konto. Pengarna går direkt in i Friskis&Svettis verksamhet. I utbyte får jag utnyttja deras lokaler. Dessvärre gör jag det alldeles för sällan. Idag ska jag dock dit och få lite valuta för pengarna. Mia lockar med sin närvaro, så jag har ju inget val. Och som alltid när jag går dit kommer jag att tänka att det här var ju skönt, det här måste jag börja göra oftare. Och så bryter jag det löftet, och så håller jag på så i all oändlighet tills jag dör.