Så här har det mest sett ut för mig idag. Horisontalläge. Trött, men som tur är har jag inte varit ensam om det utan även Anton kände av det så vi drog till med två vilor idag, den andra så pass djupt och sent att jag höll på att missa att hämta Malte på förskolan klockan tre. Bäst att bara njuta av möjligheten att lägga sig ner när man känner för det, passar sig inte riktigt att göra det på kontoret sen ;).

Idag är J i Danmark och på torsdag huserar han i London vilket innebär eftermiddagar och kvällar då jag är ensam med kidsen. Det funkar så klart men allra helst vill jag ju ha Js sällskap också, även om vi ändå bara stirrar in i en TV. Jag har så mycket ”ensamtid” dagtid att det liksom räcker för min del. Men jag ska inte klaga, jag vet att jag är lyckligt lottad och inte har något annat än futtiga i-landsproblem. Jag måste bara påminna mig själv om det ibland! 🙂



Helt genomsvettig har jag nyss kommit hem från Friskis. På torsdagar har jag och Anna en stående dejt klockan 20, så även ikväll. Det är lite i senaste laget, att gå och lägga mig min vanliga tid är helt omöjligt med all pepp i kroppen, men det är värt att köra lite senare eftersom jag får sällskap. Det blir både träning (springer oftast intervaller på löpband) och skvaller, perfekt kombo en gång i veckan!

Utöver en dejt med Anna och löpbandet så har jag ägnat lite av min dag åt grönt påskpyssel. Jag tyckte att det var onödigt att vänta så jag har pimpat påskris och stoppat ner påskliljor i krukor. I helgen ska jag banne mig få till den där planteringen i mina svarta krukor på altanen också. Jag har velat göra det lite fint så länge men när det här bakslaget kom så tappades de där planerna bort. Men nu SKA det bli av! De där stackars penséerna behöver komma ner i jorden så om inte himlen öppnar sig över Tyresö på lördag, så som den gjort ikväll exempelvis, så kommer även altanen att pyntas lite. Liiite påskstämning ska jag allt få till!



God morgon! Dagarna går och plötsligt är det mindre än tvre veckor kvar till Antons inskolning. Helt sjukt! Och trots att jag har längtat länge nu så kan jag inte låta bli att känna att åh så liten han är. Ska bebisen verkligen börja i förskolan redan? Men så känner man väl kanske alltid, det spelar ingen roll om bebisen är ett år eller sex och ska börja i förskoleklass!

Vi inleder denna våffelonsdag med lite matshopping efter lämning av den stora, sen väntas besök här ute i skogen!



Gårdagen började med att jag vaknade med att jag hade ont i vänstra skuldran efter att jag legat konstigt under natten. Det fortsatte med att jag kände av en kommande förkylning, jag var hängig och snorig. Utöver det var jag öm i näsan och halva ansiktet efter att Anton fått in en fullträff med foten när han klättrat på mig. Malte valde att vara vresig precis hela dagen, ingenting var bra och ingenting var roligt, trots att han fick leka med sin kompis Abbe som vi våldsgästade halva dagen. Det hela kulminerade i ett vredesutbrott här hemma efter middagen och farfar Kaj och Maria valde att tacka för sig. Kass dag med andra ord.

Det hade det varit om det inte var för den fantastiska städfirma som ägnade en massa timmar åt att storstäda vårt hem medan vi var borta. Så himla härligt att komma hem til det på eftermiddagen! 

När man kommer hem till oss tror man kanske att det alltid är väldigt städat eftersom det inte är speciellt stökig men det stämmer inte. Jag är mästaren på att plocka plocka plocka men att städa rent är ingenting jag pallar lägga mycket tid på. Det är ju så TRÅKIGT! Jag blir på dåligt humör bara av att tänka på att städa. Fasen vad skönt att veta att allt nu är RENT.

Som ny! Städerskan visade stolt upp resultatet av ugnsskrubbandet och konstaterade att hon under alla sina år ALDRIG sett en mer inbränd ugn. Jag skämdes!

Idag avbokar jag mitt friskispass och håller mig hemma för att kurera mig. Känns som en bra dag för det med tanke på slasket ute.



Det är en stolt kille ni ser på bilden. Han har nämligen tappat sin allra första tand! Han har gått och vickat på sina två lösa så länge så länge nu och s idag, äntligen, så lossnade den. Efter eftermiddagens simskola fick Malte åka ett åk i rutschkanan och på något vis krockade han och ett annat barn i vattnet och tanden poppade ur. Som tur var flög den inte ut ur munnen för då hade vi haft att göra med en väldigt ledsen kille. Istället får han gå och lägga sig för kvällen full av förväntan för inatt kommer ju tandfen och byter ut tanden mot en guldtia. Jag har hört att det är the going rate just nu? Och eftersom det är allra första tanden så lämnar hon också en liten present. Vad det blir beror helt på vad som finns i hyllan på Willys, allt annat är nämligen stängt :).



Ja hörni, här händer inte mycket på bloggfronten. Det betyder inte att vi har en tråkigare vardag än vanligt, jag bara orkar inte formulera det på bloggen. Det lämnas på förskolan, det leks med kompisar på eftermiddagarna, jag städar och plockar (yay…) och så får jag min sk egentid (avskyr det ordet) på Friskis. Vardag. I vanliga fall älskar jag min vardag men jag börjar bli lite mätt nu. Ge mig några extra plusgrader så kan jag njuta på altanen. Ge mig bara det.





Jag är ute på en kort promenad för att hämta Malte från ett kalas. Kallt men soligt så jag klagar inte. Intervaller på löpbandet har redan hunnits med och nötfärsen till kvällens hamburgare är inhandlad. Vi ska grilla, kvällens mellofinal till ära.

Fredagkvällen tillbringade jag och Malte på IKEA. Faktiskt mycket trevligare än vad man kan tro. Malte tyckte att det var ganska mysigt att gå runt och när han dessutom fick glass ur mjukglassmaskinen utanför kassorna så var han helnöjd med att han hade offrat Fredagkväll med Malin för lite hyllor och sånt.

For the record så hejar och hoppas jag på Måns ikväll. Den låten är faktiskt bäst.

Det var SurAlex som vaknade upp här imorse. Jag vet inte varför men jag gissar att det har att göra med minusgraderna som råder på morgonen. Vinterlandskap utomhus med vita träd och gräsmattor. Hate it. Askallt på golven inomhus är det också. Och så glömde jag köpa filmjölk igår. Misär.

Och så två barn som bråkar om leksaker. Malte vill ha det Anton leker med och Anton vill ha det som Malte leker. Det kanske man aldrig kommer ifrån men det gör mig inte mindre trött och irriterad för det. Jag försöker fokusera på några dagar sedan då vi lekte ute i ett par plusgrader och de faktiskt lekte tillsammans i en stund. Oh the memories.



Någon fredagskänsla har med andra ord inte infunnit sig och jag kommer väl inte hitta den på IKEA där jag har tänkt att tillbringa min kväll, men lite bättre humör shoppas jag på iaf. Det gör troligtvis mina barn också.