Idag är det exakt tio år sedan jag började blogga. Tio år! Det är ju jättelång tid. Jag minns inte riktigt varför jag helt plötsligt startade min blogg, men jag gissar så här i efterhand att jag tänkte att jag precis var på väg in i en ny fas i livet. Jag hade precis pluggat färdigt och tagit min lärarexamen i svenska och religionskunskap. Jag hade sagt upp mig från Coop i Nacka Forum efter att ha jobbat där i åtta år vilket kändes väldigt stort, och efter sommaren skulle jag påbörja min anställning på Värmdö Tekniska gymnasium. Det var massor som hände och jag kände väl ett behov av att dokumentera det – på ett sätt som 2008 var helt naturligt. På en blogg.

Det var fler spännande saker som hände det här året, faktiskt något helt livsomvälvande. En liten bebis började gro i magen. Det blev därför bara ett år på VTG för i juli 2009 föddes finaste Malte och jag påbörjade min första föräldraledighet. Bloggen blev ett sätt att berätta om mina och Maltes dagar tillsammans, inte bara för främlingar på nätet utan kanske främst för familj som inte träffade oss varje dag.

Några veckor efter att Malte föddes så köpte vi vår tomt i Tyresö. J ville väldigt gärna bygga hus och då blev det naturligt att vi hamnade här ute då Js pappa bodde här ute. Tomten fick stå orörd i ett par år, men våren 2011 drog bygget igång på riktigt. Att bygga hus är spännande, roligt, läskigt och slitigt, speciellt när man inte bara köper ett hus på totalentreprenad. Medan jag drog bebislasset så drog J huslasset med all planering inför, med allt vad det innebar med budget, inköp och leveranser, och turer ut till huset varje dag efter jobbet. Bara det senare tyckte jag var jobbigt i sig. Så när huset äntligen stod klart och vi kunde flytta in bara dagar innan julafton så hade jag inte kunnat vara lyckligare!

Vår första sommar i huset ställde vi till med bröllop i trädgården. Eller, det var ju faktiskt Maltes treårskalas med en liten vigsel på ett hörn. En helt magisk dag, den hade inte kunnat bli finare <3

Vi ville ju ge Malte ett syskon! Vi var båda överens om att vi ville ha några år mellan barnen men 2013 kändes som ett bra år för bebis så som på beställning kom i september en alldeles underbar och fantastisk lillebror.

Och vips så har tio år gått, bara sådär! Barnen är inte småpluttar längre, efter sommaren börjar Malte i trean och Anton påbörjar sitt sista år på förskolan. Och det är helt underbart! Bebisgos i all ära men det är verkligen en ynnest att få vara med om att se de här små människorna växa upp och bli egna individer. Jag lär mig så mycket, inte bara om dem utan om mig själv. Att vara förälder är livets största utmaning.

Och framtiden då? Bloggens vara eller icke-vara. Det är ju lite glesare mellan inläggen nuförtiden och så kommer det nog att fortsätta vara. Men att sluta helt finns inte på kartan. Alex hjärta bloggen.

Ja det ser ju lite svettigt ut. Smickrande bild av mig dessutom… Vi har precis kommit hem efter några dagar i Vimmerby och Astrid Lindgrens värld. Vädret bjöd på ljumma 34 grader så det var ju… speciellt.

Vi var där för fyra år sedan och hade fantastiska dagar, men då Anton ju inte minns någonting av det tyckte vi att det var dags att åka i år igen. När vi bokade in det hela visste vi inte att det skulle bli den varmaste sommaren på hundratals år, och att ställa in var för barnen inget alternativ. Så vi åkte dit. Förra gången bodde vi på Björkbackens hotell i Vimmerby och det gjorde vi den här gången också, fast istället för hotellrum så bodde vi i en liten campingstuga, väldigt mysigt! Två nätter stannade vi, så första dagen tog vi oss inte till ASL alls utan hängde på campingområdet och badade i deras vattenlekpark. Guld, varma dagar som dessa!

Emil i Lönneberga råkar låsa in pappa Anton på dass

Malte var väl inkörd på Astrid Lindgrens berättelser när vi var här förra gången, vi hade både läst mycket och tittat på många av filmerna. Anton har dock inte alls visat samma intresse som Malte gjorde i den åldern så för Anton var en hel del väldigt nytt. Jag tror faktiskt att detta besök kan bli en inkörsport till tyngre Astridgrejer för hans del 🙂 För hur kan man inte bli annat än jättenyfiken på alla dessa berättelser när man rör sig i dessa miljöer? Det är helt underbart att hänga här!

Mattisborgen och berättelsen om Ronja Rövardotter.

Pippi återförenas med sin pappa som har anlänt från Söderhavet

När vi var här förra gången var Törnrosdalen stängd för besökare då den delen renoverades upp för att bli ett större område som skulle omfatta inte bara Törnrosdalen utan också Körsbärsdalen och Tulipagården. Det här området blev vi varmt överraskade av då det var otroligt fint byggt och presenterat. Det blev definitivt en favorit hos Malte som snabbt ville hem och se Bröderna Lejonhjärta! Även Anton tyckte att det var coolt och vi vuxna var rörande överens om att den här delen av skogen var urläcker.

Vi var smarta och tog oss längst bort till Körsbärsdalen det första vi gjorde när vi kom på förmiddagen dag 2. Det var inte så många som hade hunnit ända bort till Skorpans häng, så det var inte fullsmockat i publiken som det annars var på alla andra pjäser vi såg.

Badet på Björkbacken. En livräddare!

Nu är frågan om det här var vårt allra sista besök på Astrid Lindgrens värld eller inte… Jag känner spontant att det är det, men både Malte och Anton menar att de vill tillbaka igen, och se alla de pjäser som de missade (pga att vi flydde den gassande solen) så vi får väl se! Hur som helst så är detta en liten pärla!

Denna tisdag började med en klump i magen. Inte pga oro utan pga den pannkakstårta som vi klämde i oss till middag igår, efter önskemål från födelsedagsbarnet. Sjukt gott, men det blev lite mycket…

Vi gick upp aningens tidigare idag än vanligt. Skälet till det var att vi tillsammans med Kaj&Maria hade en utflykt planerad till Gålö havsbad. En ny strand för oss så det var kul att testa. Det var galet mycket folk, men det kanske man får räkna med under en värmebölja som denna. Det var en väldigt lång strand, med fin botten och långgrund hur långt som helst. Det var nästan lite väl långgrunt för man fick ju traska i en evighet för att bli lite blöt 🙂 Vi hängde där under förmiddagen, åt lunch i bistron, sen kände vi oss ganska nöjda med bad. När vi kom hem var jag helt förstörd pga värmen, Malte gick däremot direkt ut för att spela fotboll i trädgården. Vi är olika…

Till kvällen blev det mer bad då Oscar&Janah kom över för att svalka sig. Vi är inne på typ tredje dagen med 30+ grader, för dokumentationens skull. Barnen badade, själv satte jag mig och gosade med lillkorven Otto. Efter lite vaggande somnade han i min famn. Hur underbart?! Det var ju år sedan en bebis somnade på det sätter i mina armar.

Tänk, så här såg jag ut för lite över nio år sedan, med en liten bebis i magen. Vem var det där inne? Det visade sig vara en liten Malte som nu helt plötsligt är en stor sådan. Grattis på födelsedagen min sötkorv!

Vi har typ världens finaste lilla badstrand typ 300 meter bort men det är inte jätteofta vi badar där. Det beror nog egentligen mest på mig som ju är en riktig badkruka, speciellt när det gäller bad i havet. Det är ju så kallt! Men efter VM-finalen ikväll tog vi oss ner och vi hade visserligen ingen termometer med oss men det kändes varmt! Jag frös inte. Mina ben domnade inte. Det var till och med skönt! Vi kanske borde nyttja den här lilla pärlan oftare. Åtminstone de dagar då det är trettio grader i luften…

Vi har varit otroligt sega när det gäller att lära Anton att cykla. Jag tror att J var ute med Anton för några veckor sedan och tränade på det där med att kunna starta och stanna, men Anton blev bara frustrerad över att inte kunna knäcka det hela. Så idag gick jag ut med honom och testade och det gick hur bra som helst! Han var så himla nöjd med sig själv, och så glad att han klarade det, att vi redan idag tog en tur till Coop och tillbaka. Malte ville passa på att träna på skott på fotbollsplanen (i hettan) så vi gjorde det med. Jag var genomsvettig när jag vi kom hem. Men jag klagar inte. Det är sommar! 😊