Hurra hurra hurra, ännu ett år har gått! Än så länge är jag så pass ung att jag inte har börjat få ångest av sådant. Än så länge älskar jag att vi hela tiden går framåt, att barnen blir äldre, att jag blir äldre och att jag fortsätter att vara jäkligt lycklig över mitt lilla liv. Jag har det ju väldigt bra! Jag avslutar året 2014 med att bestämma mig för att älska det. Att vara föräldraledig är inte alltid så himla kul, så tänker jag i alla fall nu när jag har varit ledig i typ arton månader och börjar känna mig mätt. Men så påminner jag mig om att i det stora hela så är det ju förjäkla härligt att vara hemma. Och det här är ju sista gången i mitt liv som jag är föräldraledig på det här sättet, men min lilla Anton som för alltid kommer vara min bebis.  I Sverige har vi lyxen att kunna stanna hemma länge med våra barn och det är jag så otroligt glad över.

Vi inledde vårt år på bästa möjliga sätt. Vi duschade Malte i cava! 🙂 Min mamma hade gjort hennes helt fantastiska Vasilopita, vilket är en saftig sockerkaka som man äter vid nyår. I den finns en turpeng gömd och den som får biten med pengen får givetvis tur resten av året. Anton fick faktiskt pengen vilket var roligt, men då Malte började gråta av sorg över att han inte kunde hitta någon peng i sin bit så smusslade vi ner Antons peng i Maltes och hurrade över hans nyvunna lycka. Mitt i alltihop lyckades min pappa välta ett glas cava över fyraåringen, det är så mina vänner man firar in ett nytt turår!

Jag minns att januari gick ganska snabbt, även om vi gick och trånade efter solstrålar och vårvärme. Vi tillbringade våra lediga dagar (under den här perioden var Malte ledig torsdagar och fredagar från förskolan) ofta tillsammans med Anna&Jack&Joline och då hittade vi på hurtiga saker som att åka till Alby friluftsgård som riktiga scouter (alltså wow vad otippat för min del) och så var vi lata mammor och tittade på när våra barn lekte på t ex Lekplatsen i Heron City eller Kataach här i Tyresö.  Eller så hängde vi i Tyresö slottspark. Jo det hann vi med det med!

Januari avslutades som brukligt med en födelsedag för min del. Den här gången fyllde jag 32 år vilket egentligen inte är värt att fira med pompa och ståt men då Sofia skulle vara ensam hemma med tjejerna så fick de istället komma hit för att laga brakmiddag åt födelsedagsbarnet och en sova över. Så här på årets sista dag kan jag konstatera att det var 2014 års mättaste kväll. Jag illa mådde, som Yoda kanske skulle ha sagt.

Vi längtade som sagt på våren och ett tag kändes det som att den aldrig skulle komma. Den där värmen gick vi och väntade och väntade på. Tänk om vi då hade vetat att juli och augusti skulle vara de bästa rent vädermässigt typ någonsin! Hur som helst, våren kom ju till slut och enligt bloggen hade vi grillpremiär på altanen den 30 mars. Det är en sån sak man vill minnas nu så här i mörkaste vintern. Mars är faktiskt inte så himla långt bort. Förutom att njuta av vårgrillning så gick vi och längtade och längtade efter vår resa till Cypern som vi äntligen kunde bege oss iväg på i april. Vi åkte ner hela familjen tillsammans men efter en vecka åkte J hem för att jobba (det där med att jobba alltså) men då stannade jag och barnen kvar i ytterligare två veckor. Hemresan tajmade vi in så bra att vi åkte med mina föräldrar hem då det var dags för dem att byta till sommarboendet i Hälsingland.

Cypernresan var verkligen helt fenomenalt härlig! Det är något speciellt med att kunna åka på semester utan att behöva tänka på att man måste se alla sevärdheter osv. På Cypern kan vi hänga och bara koppla av. Ha semester på riktigt! Om jag skulle fråga Malte idag vad som var det bästa på hela resan så tror jag att han skulle svara dagen på vattenlandet i Ayia Napa. Det var verkligen en helt grym dag, det hade precis öppnat för säsongen och det var alldeles lagom med folk. Vi hade så kul!

Så där på våren blev jag lite sugen på att fixa i trädgården. Jag slängde ut mina pelargoner utomhus aningens för tidigt men jag kunde liksom inte vänta. Sättpotatisen köpte jag också tidigt men vad fasen, känner man vårglädjen i kroppen så ska man passa på! Vårglädje kände vi också när J fick ett nytt jobb. Det firades med champagne och våfflor (alltså fatta kombon! Champagne och hjortronsylt!) inte bara för hans del utan även för min. Hans nya jobb innebar att jag kunde förlänga min föräldraledighet vilket kändes väldigt skönt då jag inte alls kände mig redo för att sätta mig på kontoret då. Nu kunde jag, på riktigt, njuta av att vara föräldraledig med två härliga ungar, och känna att det inte var någon stress med jobbfunderingar. Så himla skönt och det var jag faktiskt värd!

Mors Dag firade vi på Tyresö slotts Wärdshus och till skillnad från året innan så var detta en succé! Hur god mat som helst och dessutom så bjöd vädret på värme. En liten hint om vad som komma skulle kanske?

Den 18 maj var en stor dag i våra liv. Det är konstigt hur vad som är viktigt liksom flyter omkring beroende på var man är i livet. Just nu är dagen då Malte cyklade för allra första gången riktigt häftig. Han hade haft stödhjul på sin lilla tunga cykel ett tag och hade verkligen inte intresserat sig för att ta av dem. Vi frågade och varje gång sa han nej. Men så en dag så gick han med på att testa så J tog med sig honom och cykeln ut på ”granngatan” som inte är så vältrafikerad och vips, det tog inte många meter så visade han upp sina färdigheter i att cykla utan stödhjul. Det påminner mig lite om hur det var när Malte slutade med blöja. Vi tjatade inte, vi övade inte, utan han fick bestämma själv och när han väl kände sig redo så tog han av den. Jag kan räkna olyckorna på min ena hand.

Maj var också månaden då Antons värld öppnade upp sig lite ytterligare. Han började nämligen krypa då. Det var ju hur spännande som helst!

Årets midsommar firade vi i Vagnhärad på Js farmor och farfars lantställe. Det var meningen att vi skulle fira där förra året men då satte Maltes vattkoppor stopp för det. Den här gången stod inga sjukdomar i vägen för firandet, däremot tog det svinkalla vädret lite udden av en taggad Alex. Juni månad var verkligen en kall en men jag hoppades verkligen att den kunde bjussa på lite värme på självaste midsommar åtminstone. Istället fick vi sitta inomhus när vi åt våra tårtor och de var ju iofs precis lika goda för det!

Fyra generationer pojkar.

Malte och farfar Anders dansar runt midsommarstången! Så fint! 🙂

I juli kom äntligen värmen och den riktiga sommarkänslan. Vi hängde en del i stugan men inte tillräckligt tycker jag nu så här mitt i vintern. Uppe i Hälsningland får Malte utlopp för den nyfikenhet för fiske som väckts hos Kaj&Maria där han har lekt en del med ett fiskespö. I stugan lägger pappous timmar på att sitta med honom nere på bryggan om kvällarna och vid ett par tillfällen får de faktiskt riktigt fina abborrar. Malte fick smaka men jag vet inte om han tyckte att det var en riktig hit egentligen…

När vi var i stugan tog jag och J en tur till Vansbro också. Han hade ju försökt sig på en Svensk Klassiker genom att simma Vansbro förra året men så föddes Anton på dagen för Lidingöloppet (fast skulle han ha sprungit ändå? det får vi aldrig veta) och sjukdom satte stopp för Vasaloppet. Han började alltså om i år med att starta med Vätternrundan i juni (gick bra!) och fortsatte sen med Vansbro i juli. Tyvärr bjöd vattnet på få grader så ledning beslutade sig för att halvera distansen till 1,5 kilometer. Det här loppet gick jättedåligt och J var otroligt besviken på sig själv och sin prestation efteråt. Bättre lycka i Vansbro 2015 då! Kan tillägga att han tog sig igenom Lidingöloppet i september så nu gäller det att Vasaloppet blir av och att han går i mål! Då har han sin Klassiker.

Den här sommaren bjöd på så pass fint väder att jag faktiskt badade en hel del. Ett par dopp i sjön i Stugan brukar det alltid bli men i övrigt håller jag mig på land när vi är i Sverige. Med en femåring som ville ut på äventyr fick jag dock bita ihop och upptäcka Östra Tyresös badplatser vilka då innebar en del bad för min del. Vi badade i Trinntorp ett par gånger, och i Alby och i Strandbadet, men den absoluta favoriten blev utan tvekan Rakstabadet. En liten liten badplats med till huvudsak gräsmatta och med en liten sandremsa längst ner vid vattnet. En brygga markerade tydligt för Malte var han fick bada och inte, mycket behändigt för mig som ju mest satt uppe i gräset med Anton. Det var på den tiden då han inte kröp iväg utan gärna satt kvar och höll sin mor sällskap…

En femåring ja! En sådan fick vi den här sommaren då Malte drog till med födelsedag den 16 juli. Jag ska inte gå in på hur fort tiden flyger iväg och allt det där, det har man ju hört förut. Jag vill bara bekräfta att det stämmer. Anyway. I år fick Malte ”ett nytt rum”. Ett par dagar innan själva bemärkelsedagen så följde han med på utflykt med Kaj&Maria vilket gav mig, J och mina föräldrar några timmar att fixa och trixa. Mina föräldrar, vilka är rutinerade, ställde snällt upp och tapetserade en vägg med en dundersnygg tapet. J skruvade möbler och jag tog mest hand om Anton. Resultatet blev kanonbra även om jag nu ett halvår senare ser att Malte använder det nya skrivbordet som en plats att spara skräp på, men det hade jag väl kunnat räkna ut kan man tänka.

Ett par dagar efter födelsedag och barnkalas packade vi ihop våra saker i bilen och begav oss mot Småland i ett par dagar. Till Astrid Lindgrens Värld för att vara lite mer specifik. Har ni ännu inte varit där så är min starka rekommendation att ni gör det snabbt som attan om ni har barn i passande ålder. Ett fantastiskt litet resmål och vi hade verkligen så himla mysigt allihop. Vi kommer åka tillbaka igen om ett par år när Anton är äldre och allt inte är färskt för Malte. Det kommer bli grymt!

I augusti händer det grejer. Anton börjar gå! En häftig milstolpe som gör den lilla bebisen till en liten pojke. Haha, who am I kidding? Det kommer dröja innan jag fattar att han är ett litet barn och inte bebis! men coolt var det, att se honom börja gå. Och det dröjde inte länge innan han började småspringa, hur skulle han annars kunna hänga med sin stora idol i livet, storebrorsan.

I september firade vi in Antons ettårsdag med att tillbringa en vecka på Sunwing Kallithea på Rhodos. Det var den absolut bästa veckan på hela året får jag nog lov att säga. En hel vecka, bara vi fyra, i typ paradiset. Ok, jag tröttnade kanske på buffématen till slut men i övrigt var det ju helt fantastiskt. Allra bäst var att uppleva semestern genom Maltes ögon, han tyckte ju att den där veckan var magisk! Jag älskar charter i Medelhavet, jag är så jäkla cool att jag kan erkänna det ;).

Man måste inte åka iväg en hel vecka för att känna att man kommer ifrån och får en paus. Det kan räcka med ett dygn om man använder det rätt. I augusti åkte jag och J iväg till Strängnäs på ett bröllop och då var vi borta över natten för första gången sedan Anton föddes. Så himla välkommet! Nu under luciahelgen tog vi en hotellnatt i stan bara för att komma ifrån, det räcker det med! I oktober gjorde jag och Sofia något nytt, vi lämnade våra makar hemma och tog oss iväg ett dygn bara vi. Jackpot! Jag vill inte försköna alkohol på något sätt (heck, jag dricker nog totalt tre flaskor vin på ett år) men det var otroligt trevligt att gå omkring på den där färjan, alltid med ett glas vin i handen. Det kommer vi göra om, det kan ni vara säkra på!

I övrigt har den här hösten bara flutit på. Det blev lite kallare, lite mörkare, och jag fördrev mitt tid med att titta mycket på Housewives of New York, New Jersey, Orange County och Beverly Hills :)! När Malte var ledig på fredagar bakade vi kakor. Under sju måndagar åkte vi till simhallen där Malte gick på simskola vilket avslutades med en kort uppvisning för oss föräldrara och en sammetsblå tygdyna med Baddaren Blå och Baddaren Grön. Stoltheten!

Under hösten fixade vi också äntligen vår övervåning. Med övervåningen menar jag det stora TV-rummet som liksom har fått stå på vänt medan vi har fixat annat i hus och trädgård. TV och soffa ställdes ju på plats när vi flyttade in men den andra delen av rummet, närmast trappan, har stått helt tom. Nu har vi äntligen (äntligen äntligen!) fått dit bokhyllor med alla mina älskade böcker och en liten schäslong att sitta i. Med min ångestframkallande fotovägg så har det nu blivit ett helt nytt rum, det här skulle vi ha gjort för länge sedan! Men det har ju inte hunnits med. Under året har vi lagt krutet på Maltes rum, på altanstaketen, vardagsrummet och hemmabion, som i detta nu är i sitt slutskede. Nästa år är det dags att ta tag i Antons rum. Än så länge känns det som att vi är långtifrån att flytta ut Anton från oss men jag känner mig väldigt taggad att fixa till ändå. Kanske mest bara för att jag tycker att hans rum är så sorgligt i nuläget. Trist. Nästa år ska vi fixa hallen också. Det blir inget större ingrepp men ett antal väggar ska tapetseras där och jag har givetvis valt ut väggarna kring trappen. Inte helt enkelt att tapetsera alltså! Men jag hoppas på att vi med det får en finare entré till huset. Rummet bakom kaminen får bli ett 2016-projekt kan jag meddela då jag har noll inspiration där. Jag vet inte alls hur jag vill ha det. Vi vill ha det :).

För att återgå till året som gick så kom ju äntligen december. Jag älskar december! Mörkt men ändå härligt eftersom julen är i antågande. Jag har alltid älskat jul och traditioner (de behöver inte vara gamla, jag skapar gärna nya själv) och nu när jag har barn så känns julen än mer speciell. Hela månaden går man ju tillsammans med sina barn och räknar ner! Precis som när man själv var liten. Skillnaden är bara att månaden går så himla mycket fortare nu än vad man upplevde att den gjorde då! Startskottet på julen är för mig lucian och den firades för sista gången för Maltes del på förskolan. Nästa år går han i skolan och då bjuds inte vi föräldrar in. Då får han istället komma tillbaka och stå i publiken med oss när vi tittar på Anton som troligtvis kommer sitta i någon pedagogs famn och undra vad fasen det är som pågår.

Hoppas ni får en fantastiskt härlig kväll och natt där ni firar in 2015! Jag kan fortfarande inte fatta att det är femton år sedan man stod och tjoade in millennieskiftet! FEMTON år! Det dröjer inte länge så är det 2030…