Här sitter vi och väntar in skjutsen till flygplatsen. Medan jag och Malte har hållit oss ur vägen hela dagen genom att ligga på stranden så har mina föräldrar passat Anton och städat igenom lägenheten. Bra arbetsfördelning! 🙂 Snart äter vi vår take away-middag, sen drar vi. Flyget går en skaplig tid så vi är framme på Arlanda vid midnatt. Håll tummarna för att alla håller sina tider!

Glass på stranden tidigare idag. Aldrig fel!

Nu när Malte har fått smak för the good life nere i vattnet så kunde vi inte neka honom lite mer strandliv när han så snällt bad om det. Pappa hade en tid att passa borta på Televerket så han släppte av mig och den lille vid stranden och så slog jag mig ner i en brassestol och skojade med Malte när han lekte vid vattenbrynet. Jag inbillar mig att jag har blivit kall när jag har badat och att det är därför jag har haft ont i magen, därför höll jag mig på land idag. Inte Malte emot, vi hade kul ändå och min pappa dök upp efter ett tag så då kunde han få sällskap på lite djupare vatten.

Den här lilla stranden, som kallas Brandkårsstranden, är en liten pärla faktiskt. Visst, i Ayia Napa och i Protaras finns ju de där långa långa sandstränderna där turisterna älskar att tillbringa sina dagar, men orkar man inte åka kvarten dit så duger den här lilla kommunala stranden mer än väl. Den är som sagt liten, det finns lite solsängar till uthyrning (de började för säsongen för bara ett par veckor sedan), en badvakt övervakar stranden och så finns det en glassvagn och en sandwichvagn. Det är väl allt som behövs?! Dessutom ligger den lite trevligt till nedanför kalkklipporna. Är man lite nyfiken och simmar en bit ut så att man kommer bortanför den norra udden så kan man se Famagusta ligga öde på den ockuperade sidan.

Förutom ett par timmar på stranden har dagen mest gått i avslutandets tecken. De senaste dagarna har vi ätit oss igenom det som finns i frysen och idag har en hel del rensats ur kyl och skafferi. Det går inte att lämna saker i skåpen hur som helst för myrorna känner lukten på lång väg. Det blir soppåsen med andra ord. Imorgon städas lägenheten ur men då håller jag och Malte oss ur vägen genom att hänga på stranden under tiden. Win! 🙂

Svensk kalops ätes i cypriotisk kvällsvärme. Är det det här som kallas fusion?

Jag har mått riktigt dåligt de senaste två dagarna. Det var natten mellan tisdagen och onsdagen som jag låg vaken av kramper i magen och de har fortfarande inte lämnat mig helt. Inatt var det så illa att jag vankade av och an i badrummet, kvidandes så högt att jag var rädd att väcka barnen. Ett tag funderade jag seriöst på att gå in och väcka mina föräldrar för att skjutsa mig till akuten men så lugnade det ner sig så pass att jag kunde somna. Just sömnen har mao inte varit på topp de senaste nätterna men jag har fått ta igen det på dagarna istället. Det har tyvärr gått ut över min soltid… 😉

Nu så här på torsdagskvällen känns det bättre. Jag är väldigt öm i magen och då och då får jag ett kortare krampanfall men de gör åtminstone inte så ont att ögonen tåras. På nätterna har de nämligen gjort det. Kramperna har känts exakt som att vara i ett värkarbete. Fast utan belöningen efteråt. Jag hoppas att natten jag har framför mig blir lugnare och att Anton drar till med ännu en dundernatt där han vaknar bara en gång. För sådana nätter har han bjudit på nu, nu när jag ändå har legat vaken och vridit mig i sängen. Så klart.

Den som bara har varit på Cypern i juli och augusti missar hur vacker den här ön faktiskt kan vara. På vintern är den väl som grönast men då är det inte riktigt så varmt som jag vill ha det. I slutet av sommaren är allt sönderbränt av den starka solen men nu på våren är allt grönt och växer med en himla fart. Jag som inte alls har gröna fingrar skulle banne mig inte kunna misslyckas här nere när det gäller att plantera, allt växer ju vare sig man vill eller inte! Och lite exotiskt är det ju med yuccapalmer och kaktusar vart än man vänder sig.

Eftersom mina föräldrar snart åker hem till Sverige över sommaren har pappa passat på att beskära den stora buske som står hos grannen. Den kommer att sträcka sig en bra bit in på vår altan i höst när de kommer tillbaka men det är ändå värt att ta bort så mycket som går redan nu.

Så här ser vår altan ut utifrån om man står nere i ”parken” utanför. Här nedanför muren har mina föräldrar en liten plantering och till höger skiner pomeloträdet. Precis utanför bild står ett olivträd som givit ett antal liter olivolja. Nice! 

Alla lägenheter i ”apartmentblocket” har olika färger. Vår har blått. Jag är nog ensam om det men de rundade hörnorna på byggnaden får mig att tänka på Star Wars 🙂

Här är en till blå lägenhet. Den här ligger på långsidan av blocket. Jag fullständigt älskar de här bougainvillearna som växer lite överallt. De blir ju helt enorma!

Här växer ännu en bougainvillea. Den här sitter över ”entrén” till blocket. Byggnaden är som en rektangel med en charmig (*sarkasm*) parkering i mitten. Vi bor på andra sidan härifrån, rakt över asfaltsgården. 

Jag har aldrig varit lika förtjust i cyklamen som min mamma, men den här lilla var ju riktigt söt.

Det är nästan en skam att vi har åkt ner till stranden så få gånger som vi har gjort men Malte har inte varit intresserad så då har vi struntat i det. Han har sagt att han inte gillar saltvattnet och just det är ju svårt att undvika när man ska bada i havet. Idag tyckte vi dock att det var dags att ta oss ner till vattnet, dels för att råda bot på hans trista inställning och dels för att vi vuxna faktiskt ville ha en stund på stranden. Vi gjorde det enkelt för oss och åkte ner till lilla Brandkårsstranden som ligger närmast. Med oss hade vi ett par brassestolar och så hyrde vi en solsäng och ett parasoll. Kan tyckas onödigt för bara ett par timmar men med Anton i sällskapet så tyckte vi att det var enklast så. Skönt att veta att han hade ordentligt med skugga och dessutom någonstans bekvämare att ligga och spana in vattnet.

Malte överraskade med att nästan direkt springa ner i vattnet, han var till och med först att doppa sig. Jag hade trott att han skulle hänga utefter strandkanten men han hängde med pappa och mig på lite djupare vatten så att han inte ens bottnade. Det var roligt att se att den där lite mer reserverade (fega) killen från häromveckan var som bortblåst idag. Övning ger färdighet!

Jag fick till ännu en löptur ikväll och det var ju för väl. Varenda kväll de senaste dagarna har jag sagt att jag ska ta mig ut men så blir jag bekväm och hoppar över det. Idag ville jag verkligen inte ut men jag tvingade mig själv och jag var jätteglad efteråt att jag gjorde det. Vad är det man säger? Man ångrar aldrig ett träningspass?

Idag, på den sista dagen av påskhelgen, packade vi in oss tidigt tidigt (kl nio tycker jag är tidigt när man har semester med två barn :)) i bilen och började åka västerut. Det var dags att åka till Limassol där mina släktingar bor. Malte var väldigt förväntansfull, det märktes på alla frågor han hade om vilka som skulle vara där. Han hade fått titta på bilder innan så han hade helt ok koll på vad de hette och hur släktskapet ser ut. Vem som exempelvis är min farmor, vem som är pappous lillebror och vem som är Maltes syssling osv. Han är en i period där han tycker att sånt här är spännande, han börjar se sig själv i ett större sammanhang där det finns fler i familjen än bara vi fyra i Tyresö. Det har inte minst märkts på hur han allt oftare pratar om sina två kusiner som bor i Oslo, han pratar om dem som om de är högst närvarande i hans vardag, trots att han inte har träffat dem så många gånger. Det känns väldigt roligt!

Tillbaka till vår utflykt! När vi ändå var ute och åkte passade vi på att åka till byn Avdimou som ligger lite bortom Limassol, på väg till Paphos. Där bor min kusin Efi och hennes man Michalis som förförra sommaren åkte på semester till Tyresö och Hälsingland. Vi fikade en stund hemma hos dem och jag fick se deras hus som Michalis nu håller på att renovera upp. På bakgården växte något så exotiskt som ett guavaträd (en guavafrukt släppte från grenen och höll på att träffa min pappa i huvudet :)) och en gran från de hälsingländska skogarna! De hade tagit med sig två stycken hem till Cypern och en av dem har tagit sig.

Fika i Avdimou!

Efter en fikastund där plockade vi ihop våra saker och åkte tillbaka till Limassol och hem till min farmor där vi skulle äta. Där möttes vi, förutom av farmor Alexandra förstås, av min pappas bror Themos och frun Yiota (de bor på övervåningen i samma hus som farmor), deras dotter Alexandra+man och min kusin Nikolina+man+barn (ni märker att vi gillar mitt namn). När Efi och Michalis kom kort därefter så var det nästan fullt hus! Det var några som saknades, de är i Grekland, men det kändes ändå som många. Det räckte iaf för Malte som hade många ansikten att studera.

Themos är grillmästare. Jag frågade varför spetten snurrade runt så fort på grillen och han förklarade att det är för att förhindra fettet från att hinna droppa av köttet. Of course! Smart! Vad han odlar i rören/krukorna i bakgrunden? Massor av chilifrukt!

I sommar blir Efi mamma för första gången! Till en kille vilket är lite kul eftersom hon kör på samma mönster som vi andra. Än så länge har vi bara pojksysslingar i den generationen. Och vi kusiner är bara tjejer 🙂

Efter en heldag i Limassol åkte vi hem till Paralimni igen. Jag tyckte givetvis att det var roligt att träffa min familj, speciellt min farmor, men jag tyckte att det var ännu roligare att Malte fick träffa dem. Han är nu fylld av en massa nya intryck och jag vet att han kommer prata och fråga mycket om alla under dagarna framöver. Det här väcker en massa hos honom vilket är spännande!

Efter en lite halvlåg dag med duggande regn så tog vi oss ner till parkleken efter middagen så att Malte skulle få springa av sig. I vanliga fall går min pappa ner dit med honom men idag följde vi alla med. Vi behövde alla lite frisk luft efter att ha hängt inomhus mycket mer än vanligt. Anton fick sätta sig i en gunga för första gången och det var en hit, det tyckte han var riktigt kul! Malte sprang av sig med råge, jag fick jaga honom så blev han nöjd, sen blev det hem och raka vägen in i duschen för hans del. Helt sjöblöt av svett! 🙂

Jag har förstått att det har varit en ganska fin och solig påskafton hemma i Stockholm. Efter ett par veckors sol så var det dags för oss att få känna på en heldags duggregn och mulen himmel. Lite trist. Planen att Malte skulle få leta på altanen och eventuellt nere i parken utanför efter sitt påskägg grusades av regnet. Istället lade vi fram det fullt synligt ute under tak, precis där Malte hade lagt fram en teckning och en morot i utbyte till påskharen. Men han fick vänta ganska länge på godiset. Han gick ut och in och kontrollerade om påskharen hade varit här men icke. Malte gick ju aldrig på toaletten så vi kunde ju inte smuggla ut påskägget från köket! 🙂

Men när det låg där blev han ju himla nöjd. Jag hade köpt med mig både påskägg och godis från Sverige och det får plats förvånansvärt mycket godis i ett sånt litet ägg! Massor faktiskt! Jag har hjälpt honom att äta av det hela dagen.

Ganska glad 🙂

Eftersom det ändå var påskafton och regnet skulle vara närvarande hela dagen så tröstade vi oss med att åka till Liotati och köpa med oss lite godsaker hem. Jag har bloggat om dem förut, ett kondis med helt fantastiska bakverk. Egentligen är jag inte så förtjust i cypriotiska kakor, iaf inte de torra, däremot är jag barnsligt förtjust i allt som är  friterat och indränkt i syropi. Utom baklava faktiskt, det har aldrig varit en favorit. Vi köpte med en massa gott men sparade chokladbakelserna till ett nytt besök senare i nästa vecka. Man måste ju begränsa sig liksom… Och bakelserna vill man ha plats i magen för.

Det här fick följa med hem. Räcker i dagar!