I förrgår satt jag och Malte i badet tillsammans, han för att han ville plaska en stund och jag för att jag kände mig ofräsch och äcklig efter nattens kräkäventyr. När vi var på det misslyckade frisörbesöket i helgen så tipsade frisören om att klippa Malte i badet. Hennes erfarenhet var att barn är så upptagna i badkaret att man kan passa på med saxen då. Jag avfärdade dock hennes tips ganska fort för Malte tycker faktiskt inte att badkaret är så himla roligt. Åtminstone inte så pass att han har uppmärksamheten fäst på annat och inte skulle märka håravfall.

När vi klev ur badet fick jag dock en öppning då Malte bad om att få låna hårtorken. Den var så intressant att jag gav det ett försök, och tänk att jag faktiskt fick klippa lite runt öronen och i nacken. Ingenting i luggen men det var väl lika bra för det har vi ju tidigare sett hur det kan gå! 😉 Bra är väl inte ett ord som kan beskriva mina färdigheter i hårklippning men håret blev i alla fall… kortare. Det behöver ansas lite och jag behöver definitivt jämna ut i nacken där det nu är stora hål och raka linjer, men övning ger färdighet säger vi och hoppas på finare frisyrer på nästa barn!

Eller tja, så fort jag hade pappershjärtat i min hand så skrek han Jag hade den! och ville ha den tillbaka, men tanken var ju god i alla fall. Jag har samlat allt pyssel och teckningar som tagits hem från förskolan, nu måste jag bara fixa en större pärm eller låda att förvara det i. Jag har en pärm helt fullproppad med pyssel, teckningar och lappar som min pappa har samlat ihop från min barndom och även om jag inte bläddrar i den regelbundet så tycker jag om att jag har den.

I övrigt har vi inte firat Alla hjärtans dag alls. Vi brukar iofs inte göra det mer än att jag kanske köper med mig en bakelse hem men idag blev det inte ens det. Det kändes mer som en grå tisdag där bakelse liksom inte passade. Ibland har man sådana dagar.

Det bara slog till. Jag vaknade på natten till måndagen av att jag mådde illa. Det eskalerade innan jag fick diagnosen serverad i toaletten: kräksjuka! Hela natten lång! J mådde också dåligt men det yttrar sig aldrig i äckligheter för honom, han var bara sänkt. Vi höll Malte hemma på måndagen och bara väntade på att det skulle slå till hos honom, men tack och lov så hände ingenting. Tack för det!

Att han inte blev sjuk får mig att tänka att det kanske inte var ett virus som härjade utan att det istället var matförgiftning. Men han har ju ätit samma saker som vi. Förutom godiset förstås…

Hur som helst, idag fick han gå till förskolan och leka av sig efter att ha varit hemma i fyra dagar. I fredags var det nämligen stängt för planering. Själv stannade jag hemma utifall att jag smittar. OM det är ett virus. Jag vet jag ju fortfarande inte. Bättre mår jag i alla fall, tack för det med!

Vilket helt galet härligt väder! Helvitt på marken, klarblått på himlen och termometern visade på en liten plusgrad. Inte ens jag kunde hålla mig inomhus utan tog mig ut på en promenad en stund. Jag gick hela vägen utefter Strandvägen med utsikt över vattnet och Saltsjöbaden på andra sidan. Så vackert! Den här promenaden skulle jag ta varje dag om det inte vore för mördarbackarna. Jag pallar inte! 🙂

Ikväll parkerar jag framför Kontoret, gissar att jag inte är ensam!

Vi gjorde i alla fall ett försök.

När vi gick över Strandtorget, laddade till tusen på att äta semla, så tittade Malte in genom fönstret till frisören och fick se den gulrosa bilen. Den ville han sitta på! Och varför inte? Här såg vi en öppning för en klippning! Malte satt på frisörbilen i några sekunder sen ville han inte mer. Jag tror att det första misstaget begicks när frisören helt utan förvarning sprutade vatten i håret på Malte. Han fäktade med armarna och skrek Jag vill inte! Efter lite förhandlande, och mutor, kom vi fram till att han skulle sitta i mitt knä i stolen, men så fort som kammen (saxen såg jag aldrig, vi hann inte komma till den) närmade sig hans huvud höll han sig om håret och skrek och tårar rullade ner för kinderna.

Det var bara att lägga ner och ta på overallen igen. Men vi försökte i alla fall! 🙂

Så är den uppäten! Årets första semla! Vi tog den lilla promenaden bort till Strandtorget där vi mötte upp Kaj och Maria. Där skaffade jag mig ett bibliotekskort på biblioteket, bara en sån sak! Äventyr! Sen gick vi in på Clara & co. Utifrån så tycker jag att det ser pytte ut, därför blev jag lite förvånad över de fyra borden som rymdes i den ena delen av butiken, och all inredning och presentprylar som rymdes i den andra. Vi var ju där för semlor så vi köpte de fyra som fanns (!) och satte oss. När Malte hade tröttnat på fikat satte han sig med leksakslådan och inventerade. Älskar caféer som har tänkt till! 🙂

Vad tyckte jag om semlan då? Mjo, den var väl helt ok men inte mer än så. Något som jag tycker är viktigt med en semla är att den är urgröpt så att mandelmassan ligger nersänkt i vetebullen. Så var det inte här utan det var, ganska snålt, utkluttat ovanpå snittet på bullen. Men men, Malte gillade både grädden och locket iaf, de två delar jag tycker minst om!

När vi kände oss klara på Strandtorget tog vi en omväg hem för att ta en promenad. Det är verkligen ett otroligt häftigt område som vi bor i, det märker man först när man lämnar bilvägen och går runt och tittar. Jag älskar blandningen av de gamla små sommarstugorna, de nybyggda men ganska vanliga villorna och de helt galna stora flådiga arkitektritade gigantohusen! Det finns mycket att titta på när man tar en promenad!

Det är något speciellt med helgmorgnar. Speciellt när det är avtalat att jag ska få ha sovmorgon och jag inte behöver bry mig om att Malte vaknar vid sex och vill leka och dricka mjölk. Det är Js börda, själv får jag ligga kvar under täcket.

Frukosten är intagen, både diskmaskinen, tvättmaskinen och torktumlaren jobbar och själv ligger jag i soffan och lyssnar på surret. Och på Malte som åker motorcykel på övervåningen. Idag tar vi en promenad ute i det något mildare vintervädret. Jag ska äntligen få inviga Clara & co på Strandtorget. En semla ska det ju bli också, årets första! Jag räknar inte med att det blir den bästa men det gör mig ingenting, bara jag får gå på lokalt fik så är jag helnöjd.

Åh, härliga helg!

Jag köper aldrig kaffe on the go men idag är det nödvändigt. Jag är så himla trött och jag har ingen större lust att somna på bussen och vakna upp ute i Brevik. Det är nog det sista jag vill faktiskt! 🙂

Ikväll blir det fredagskyckling med tillhörande fredagsmys. Min enda plan för helgen är en vinterpromenad med ett stopp för semla, resten är oskrivet. I vanliga fall hade jag gillat det men just idag tycker jag att det känns lite småjobbigt. Jag vill hitta på något!